Katja skriver...men är det jobbigaste loppet jag löpt någonsin...voi voi...efter 13 km var det bara vilja. Benen slut, orkan slut, allt värkte mer eller mindre, men viljan tog mig till mål. Har nog aldrig kännt mig så nära " slutet" känns som jag sprang i den där berömda " väggen" efter 13 km. Sväva, släpa mig fram...orka ej se, orka ej njuta, tanken på att Selina och Mikael står där vid mål fick mig att tvinga mina ben och orka. Fy, inget kul lopp detta. Det börja ej brapå morgonen heller då vädret var stormigt, 8 grader och jag skulle ta bussen men två bussar bara åkte förbi mig och jag var till slut tvungen att springa till Sliema. Men nu är jag hemma, kört loppet och är nöjd. Fick en fin blomster bukett av Mikael och Selina och massa beröm och kärlek...underbart :)